Life by Jempa - Jempaettnollett

Livet enligt mig!

projekt

Kategori: Livet

Om några dagar är det sex månader sedan dolkstöten. Ett halvår sedan jag fick känna kärlek. Ja, jag trodde ju att han älskade mig eftersom han sa det. Nu var inte hans och min verklighet samma. Hur som helst. Sex månder sedan jag kunde krypa in i någons famn och vara liten. Ett halvår sedan jag hade en livskamrat som jag ringde så fort det hände något kul. Eller något tråkigt. Nu är jag ensam och ensam är inte stark. Ensam är ensam. Jag håller dock på att vänja mig och jag får inte längre panik av en oplanerad helg, en oplanerad minut. Jag drömmer inte lika mycket och ibland kan det gå flera timmar, ja eller iallafall minuter, utan att jag ens tänker på honom. Ibland vaknar jag utvilad. Bara det! Hur mycket jag än hatar det så skulle jag fortfarande skära av mig en arm med en platskniv om han ångrade sig och ville komma tillbaka till min famn.
 
Projekt överlevnad pågår fortfarande men jag har även några andra projekt som snurrar i hjärnan. Det gäller bara att våga och ta mig tid. Måste börja samla på mig mod. Och fakta. Jag står still och det är inte min grej. Måste fram, fram och det fort, fort. Kanske skulle jag bli mer viktig för mig själv om jag kände att jag var en lyckad människa.
 
Idag är jag tacksam för att jag ska få se min dotter spela match x 2 i Linköping imorgon.
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: