Life by Jempa - Jempaettnollett

Livet enligt mig!

Ensamvarg

Kategori: Livet

Jag har i hela mitt liv varit en extremt social människa och jag har alltid hatat att vara ensam. Har gillat stoj och stök och jag sov som bäst de nätterna när mamma och pappa hade fest när jag var liten. Men. För snart tio år sedan hände något. På en resa med en av de bästa människorna jag vet. Herr E. Han nästan tvingade mig att vara själv (tillochmed bo själv) och fast jag tyckte det var jobbigt först så kan jag idag tacka honom för att han lärde mig umgås med mig. 

Sedan har det gått upp och ner men igår var en sådan där kväll som jag älskade att vara själv. Pula, slöa och bara gå och lufsa i lägenheten med både mobilspel och tv på. Jag har gått och muttrat. Skrattat. Och pratat med mig själv som bara en tokig människa gör. Jag har kollat Facebook och sett allas party-uppdateringar. Alla mysa i soffan med mannen och barnen-inlägg och bara känt.. Fy faan vad bra jag har det. Här i min sunkiga lilla lägga. Alone. 

Fast jag måste ändå säga att jag inte gillar det varje helg. För det mesta blir jag rastlös. Och när det är dags att krypa ner mellan lakanen vill jag gärna ha sällskap. Då är ensamheten tråkig. Bäst vore det om jag kunde ha någon ligga och snusa brevid mig varje natt. Det var så härligt när mitt barn var mindre. Då sov hon hos mig ofta. Nu händer det aldrig. Fast jag frågar henne ibland. Fortfarande. 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: